Kan inte sluta

Jag kan inte rå för det. Och trots att jag inte vill kan jag inte sluta att sakna:
De där fina ögonen som tittade på en som man vore den finaste på jorden.
Ögonbrynet som omedvetet for i höjden när han berättade något.
Leendet som smittade av sej och fick mitt hjärta att slå snabbare.
De vackra händerna som fick mina egna att se små ut.
Kramen som fick mej att känna mej så trygg.
De små sakerna som fick mej att känna mej som en prinsessa.
Den där enkla pussen som sa så mycket mer än tusen ord.
Känslan när mina händer mötte silkeslen hud då jag sakta smekte honom på ryggen innanför t-shirten.
Hans doft, och faller nästan i tårar de gånger jag möter någon som luktar likadant.
Varför ska det vara så?
Jag menar, så länge kände vi ju inte varann.
Varför finns han ständigt i mina tankar?
Varför kan jag inte få honom ur min hjärna?
Varför kan jag inte bara läsa min minussidalista glömma och gå vidare?

Denna låten ringer ständigt i mina öron..
Sådär är det ju.....